Exiltillvaro

Denna blogg vilar ett tag. Jag klarar inte av att vistas i Sverige så länge den nuvarande regeringen råder, även om en stark opposition är det vi verkligen behöver just nu. Men jag är alldeles för nedbruten av detta politiska och ekologiska vanstyre, samt att New Public Management vinner mark i hela samhället, utarmar kulturlivet, forskningen, utbildningen osv för att orka medverka eller ens stanna kvar och uppleva skiten. Går därför i exil i Tyskland fram till valet sep. 2010 och hoppas förtvivlat att övriga medborgare till dess hunnit ta sitt förnuft till fånga och krossar Reinfeldts försök att återinföra proletariatets diktatur under nyliberal flagg. För ett historiskt perspektiv på vad som eventuellt kan ske i Sverige tipsar jag om Norbert Elias: tyskarna och civilisationens bräcklighet. Läs framför allt kap. 4, Civilisationens sammanbrott.

Auf Wiedersehen!

Anso

Vad såg Edvard Munch?

Vad var det egentligen Edvard Munch såg redan 1895? Och stod han verkligen helt ensam mitt i all industrioptimism och lyssnade till naturens skrik? Hur högt skriker naturen i dag? Kan den alls skrika? Övergår skriet snart i ett hest kraxande?

(Om bildtexten ovan är svår att läsa: Idet jag stanset, stöttet jag meg på balustraden, nesten död av tretthet. Över den gråblå fjord hang skyer, röde som blod och ildtunger. Mine venner fjernet seg, og alene, skjelvande av angst oppfattet jeg naturens store skrik.)